gästbloggare 6
Hej jag Heter Kajsa jag är 13 år! Jag som person är en ganska blyg men positiv tjej. Jag brinner såklart för hästar. Hästar är det jag lever för. Men nu tänkte jag berätta lite om Rambo min före detta foderhäst. Vi har haft en låång resa men det har verkligen varit värt det! Jag är en tjej som precis har fått en egen D-ponny jag har fått tjata ganska mycket och länge för det. För Ca 1 år sen när jag var 12 år eller ja skulle fylla 12, fick jag en B-ponny, Rambo<3. Han var gammal 22 år när jag fick honom, 23 nu , tjock, hade dålig kondis och ingen hade knappt ridit honom på flera, flera år. Han var inte mycket hoppad eller ens riden han var mest körd men det var länge sen! Jag fick först och främst börja rida honom tillsammans med min syster vi hade hela sköna sommaren tillsammans med honom. Senare på året i september fick min syster en annan ponny och vi blev fodervärdar på dem. Glömde nog nämna att ponnysarna bodde hos våra grannar men efter sommarbetet var det som sagt vi som betalade, red, mockade osv. Vi hade alltså dem på foder. Jag och Rambo kämpade och kämpade. Jag har flugit av hur många gånger som helst men jag gav ALDRIG upp jag hade inte mycket B-ponnytid framför mig men jag kämpade på. Vi började hoppa i början stannade han på 40-hinder. Men vi kämpade och Kämpade. Nu hoppar han 80 utan att tveka, vi har hoppat 85 som högst. Det gick sakta men säkert framåt för oss. Tänk att alla Hopplösa vinterkvällar i ridhuset har gett resultat, för ibland var dem verkligen hopplösa. Det var kallt, Rambo var lat osv. Jag kämpade jag minns som igår alla jobbiga vinterkvällar. Det gick framåt sakta men säkert som sagt. Alla tvivlade på honom men jag bevisade för ALLA att även ett gammalt gotlandsruss har något att ge han kan hoppa. Rambo har aldrig mått så bra som i vintras/våras. Från att aldrig ha hoppat till att hoppa 85 Hur gjorde vi?! Han vägrade på 40 innan som sagt. Svaret är att vi tränade mycket på lägre höjder till i blev säkra på höjden, det låter lätt men det är det inte. Men Rambo är en häst som vägrar så man måste verkligen rida honom även på lägre höjder. I januari började vi träna för tränare det gick rätt bra. Vi gjorde bra övningar på lägre höjder. Tränade rätt mycket lågt i vintras men det har gett resultat kan jag säga. I höstas hoppade jag 75 med honom och det var med nöd och neppe kan jag säga. Men nu är 75 ingenting och vi har hoppat 85. Älskar denna ponnyn om vi ändå hade haft mer tid! Vi hade lätt kunnat starta lokala tävlingar nu men hans papper är tyvärr borta. Men det viktigaste är inte att tävla utan att ha fått chansen att rida Rambo som är en liten B-ponny MEN Vi har startat ett par små tävlingar med bra resultat. Rambo betyder så mycket för mig det är verkligen förtroende och kärlek mellan oss. Både han och jag har utvecklats OTROLIGT under detta året och jag är så glad att jag fick chansen att kämpa med en ponny för utan Rambo hade jag ALDRIG varit där jag ÄR idag. Nu är snart min B-ponnytid slut och jag kan inte sluta tänka på var Rambo och jag hade varit idag om jag hade fått chansen att få honom när jag var 8 kanske. Nu ska Rambo kanske åka hem och jag kommer rent ut sagt gråta blod när han åker, så mycket älskar jag honom. Vi har utvecklats tillsammans som ett Team och jag är verkligen glad att jag inte fick en färdig ponny utan en ponny att utvecklas med annars hade jag ALDRIG varit där jag är idag! Jag Älskar Rambo och jag gav ALDRIG upp trots alla motgångar. Jag vill gärna förmedla till folk att man aldrig ska ge upp med sina hästar man ska sätta nya målhela tiden att sträva efter. Även om det känns hopplöst GE ALDRIG UPP. Allting ger resultat. Det här med Rambo är en av dem saker jag verkligen är stolt över att jag ALDRIG gav upp utan fortsatte kämpa. Fast det var kallt och ibland hopplöst i vintras fortsatte jag kämpa, Det blev mycket blod, svett och tårar. Jag blir så stolt när jag tänker tillbaka på alla gånger jag flög av men jag fortsatte ändå. Vi har klättrat uppåt hela tiden. Samtidigt gör det mig ledsen. Det är över jag rider inte Rambo längre. Allt gick så fort jag kan knappt fatta att det hänt. Samtidigt som det har varit en lång resa! På min blogg har man fått följa mig och Rambo även om jag inte har haft så mycket läsare, nu får man följa mig och min nya ponny (hoppas jag). Hon är inte slutmätt vi ska snart börja tävla vill klättra i klasserna men just nu är vi färdiga för LD+5- LC:) Självklart skriver jag om Rambo också! http://kajssat.blogg.se/
Kommentarer
Trackback
