gästbloggare- vinnare

Hej jag Heter Kajsa jag är 13 år! Jag som person är en ganska blyg men positiv tjej. Jag brinner såklart för hästar. Hästar är det jag lever för.

Jag är en tjej som precis har fått en egen D-ponny jag har fått tjata ganska mycket och länge för det.

 

Men nu tänkte jag berätta lite om Rambo min före detta foderhäst. Vi hade en låång resa men det har verkligen varit värt det!

 

För Ca 1,5 år sen när jag var 12 år eller ja skulle fylla 12, fick jag en B-ponny, Rambo<3.

 

 

Han var gammal 22 år när jag fick honom, 23 detta året  , tjock, hade dålig kondis och ingen hade knappt ridit honom på flera, flera år.

Han var inte mycket hoppad eller ens riden han var mest körd men det var länge sen!

Jag fick först och främst börja rida honom tillsammans med min syster vi hade hela sköna sommaren tillsammans med honom. Senare på året i september fick min syster en annan ponny och vi blev fodervärdar på dem.

Glömde nog nämna att ponnysarna bodde hos våra grannar men efter sommarbetet var det som sagt vi som betalade, red, mockade osv. Vi hade alltså dem på foder.

Jag och Rambo kämpade och kämpade. Jag har flugit av hur många gånger som helst men jag gav ALDRIG upp jag hade inte mycket B-ponnytid framför mig men jag kämpade på.

Vi började hoppa i början stannade han på 40-hinder. Men vi kämpade och Kämpade. Nu hoppar han 80 utan att tveka, vi har hoppat 85 som högst. Det gick sakta men säkert framåt för oss.

Tänk att alla Hopplösa vinterkvällar i ridhuset har gett resultat, för ibland var dem verkligen hopplösa. Det var kallt, Rambo var lat osv. Jag kämpade jag minns som igår alla jobbiga vinterkvällar. Det gick framåt sakta men säkert som sagt.

Alla tvivlade på honom men jag bevisade för ALLA att även ett gammalt gotlandsruss har något att ge han kan hoppa. Rambo har aldrig mått så bra som i vintras/våras. Från att aldrig ha hoppat till att hoppa 85 Hur gjorde vi?! Han vägrade på 40 innan som sagt. Svaret är att vi tränade mycket på lägre höjder till i blev säkra på höjden, det låter lätt men det är det inte. Men Rambo är en häst som vägrar så man måste verkligen rida honom även på lägre höjder. I januari började vi träna för tränare det gick rätt bra. Vi  gjorde bra övningar på lägre höjder. Tränade rätt mycket lågt i vintras men det har gett resultat kan jag säga. I höstas hoppade jag 75 med honom och det var med nöd och neppe kan jag säga. Men nu är 75 ingenting och vi har hoppat 85. Älskar denna ponnyn så mycket.<3

MEN vi startade ett par små tävlingar med bra resultat.

Rambo betyder så mycket för mig det var verkligen förtroende och kärlek mellan oss.

Både han och jag har utvecklats OTROLIGT under detta året och jag är så glad att jag fick chansen att kämpa med en ponny för utan Rambo hade jag ALDRIG varit där jag ÄR idag.

Nu är snart min B-ponnytid slut och jag kan inte sluta tänka på var Rambo och jag hade varit om jag hade fått chansen att få honom när jag var 8 kanske.

Jag Älskar Rambo och jag gav ALDRIG upp trots alla motgångar.

 

 

Jag slutade rida Rambo i maj ungefär han skulle gå med en hingst som inte skulle vara ensam vi visste inte riktigt vad som skulle hända. Skulle han åka hem skulle han stanna? Jag hoppades så mycket på att han skulle stanna så att jag skulle kunna rida honom till hösten igen. Men då hände det som inte fick hända det var en Tisdag nu i Augusti farfar körde mig hem allt var frid och fröjd men när jag såg min systers tårar fattade jag att det var något som inte stämde. Min första tanke var Cesar det har hänt något med cesar? (vår hund) men nej

 

- Rambo ska avlivas han har fått kolik.

Jag kunde inte hjälpa det tårarna bara kom inget kunde hejda dem. Jag sprang ner cyklade ner till stallet där han stod. Jag rusade in i stallet. I boxen längst in stod Rambo men inte den Rambo jag kände igen.

- Får jag säga hej då?, sa jag tyst, bara en sista gång.

 

Det fick jag, jag gick in till Rambo han var helt matt. Han hade inte den där glimten i ögat den Rambo som stod där var en Rambo utan liv utan hopp en Rambo som led. Jag grät och grät. Min älskade Rambo detta var inte sant.. Jag gick in till grannen jag ville inte se det. Jag satt och grät jag kunde inte gå till skolan dagen efter. Min aptit var borta.

Jag gråter nästan varje dag över detta det känns helt overkligt att min fina Rambo är borta. Jag har ALDRIG älskat en ponny så mycket som jag älskade Rambo vi hade en speciell relation tillsammans han var min finaste ängel min finaste som jag var stolt över och jag kommer aldrig att glömma våra stunder tillsammans. Rambo var min bästa vän och dem som har varit med om något liknande vet hur det känns.

 

Vad som helst hade varit bättre än detta VAD SOM HELST om han hade åkt hade han i alla fall levt han hade funnits jag hade kunnat få se honom igen.. men nu får jag inte det aldrig mer.

Det här med Rambo är en av dem saker jag verkligen är stolt över att jag ALDRIG gav upp utan fortsatte kämpa. Fast det var kallt och ibland hopplöst i vintras fortsatte jag kämpa, Det blev mycket blod, svett och tårar. Jag blir så stolt när jag tänker tillbaka på alla gånger jag flög av men jag fortsatte ändå. Vi har klättrat uppåt hela tiden. Samtidigt gör det mig ledsen. Det är över Rambo lever inte längre min bästa vän är borta för alltid och jag kommer inte få se honom mer.

Älskar dig Rambo för ALLTID vi har såå många minnen tillsammans och det är minnen jag aldrig glömmer jag gav aldrig upp och du mådde så bra den tiden. Vi hade något speciellt jag bara vet

det vi passade perfekt det var du och jag som hörde ihop.<3 Saknar dig så mycket hjärtat och glömmer dig aldrig i hela mitt liv aldrig, aldrig, aldrig!<3

 

På min blogg har man fått följa mig och Rambo även om jag inte har haft så mycket läsare, nu får man följa mig och min ponny Niara vi tävlar LD-LC hoppning ska snart kanske debutera LB förhoppningsvis.

 

http://kajssat.blogg.se/

Kolla även min bilddagbok.

@kajsssssa

Annars kan ni kolla min YT för fler filmer.

http://www.youtube.com/user/Kajsaa98?feature=mhee

Bilder ligger det mycket på bloggen om ni kollar bak och sådär.<3

Finns en film om just honom på facebook tror inte alla kan se den men många av er kan nog.<3

http://www.facebook.com/photo.php?v=205142972880499&set=t.100001543936724&type=3&theater

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0